Höst
Fåglarna har tystnat
de sjunger inte mer
Björkarna har gulnat
och bladen faller ner
Höstens mörker och vemod
lägger sig på sinnet
Av den sköna sommaren
finns nu bara minnet
IB, Skellefteå

Färgprakt
Oktoberdagar; så solskensklara
de kan vara helt underbara
eftersom tiden nu kallas höst
verkar de vilja skänka oss tröst.

Hela naturen i guldröd prakt
nedanför åsen i lövskogstrakt
uppemot krönet bland mörka granar
lite gult mitt ibland dem man anar.

Brittsommarvärme ibland stannar kvar
det kan även bli blöta och regniga dar
osäkert är det att vädret spå
om det sagts ”sol”, kan det regna ändå.

Höststormar kommer i denna månad
träden förlorar dräkt som är lånad
men kloka är träden, de detta förstår
att nakenhet krävs för kommande vår.
Efva på Backen

Höstvisa
Det glimmar i guld och klaraste rött, det prasslar så sakta i parken,
ty hösten är kommen, och björkar och lönn de fäller nu bladen till marken:
"Så fall, våra blad, fall mjukt och lätt, vi väver ett täcke så varmt och så tätt,
vi väver ett täcke åt marken.

Se vintern är nära, och vädret är grått, nu måste vi värma och lysa!
Vi väver ett täcke så varmt och så gott, att blombarnen icke må frysa.
Sov gott, alla blombarn, sov gott, sov sött, vi väver ett täcke i guld och i rött,
vi väver ett täcke åt marken.

Elsa Beskow

Höstdikt
Nu gulnar björken krassen slokar
och alla klagar på regn som tokar.
Hösten är här hör man beständigt.
Snart är det mörkt och allt är eländigt.
Då slår jag faktiskt dövörat till och säger:

Hösten, den hör mig till, med friska vindar och björnbärssnår
och svamp i markerna vart jag går.
Och vilka färger, vilken prakt.
Välkommen hösten! Nu är det sagt.
Text: Brita af Geijerstam